Jag tyckte väll att det var dags att jag började skriva lite på svenska, både för att i mitt fall kan det vara värdefullt att öva och bara för att chansen finns. Jag har alltid tyckt att svenska är ett oerhört fint språk. och ett som jag vill vara bättre på eftersom för min del har jag alltid funnit att ett andra språk har varit viktigt i mitt arbetsliv lika mycket som det har varit en länk till min uppfostran.
För min del dock har det inte alltid varit så här. Vid den här punkten är det nog viktigt att förklara att jag var född i Göteborg och bodde där tills jag var sju år gammal. Efter det så flyttade hela familjen till England pga. av mina föräldrar hade skaffat jobb där. Flytten var egentligen bara tänkt som temporär, ett eller två år som värst, men det visade sig att efter fyra barn har väl gått in i skolor och är i oliken skeden av sina liv blev det inte så lätt att ta sig tillbaks till Sverige. Till slut blev det arton år för mig, och mina syskon kommer nog aldrig flytta tillbaks dit.
To view the English version click here
Min uppväxt var därmed minst sagt svengelsk -jag är inte speciellt förtjust i det ordet, dock i mitt fall är det sant- och det har alltid varit svårt för mig att reda ut vart egentligen jag hör hemma då jag känner mig svensk när jag bor i England eller Skottland men känner mig otroligt engelsk när jag bor i Sverige. Som tur var såg alltid mina föräldrar till att jag kände till svenska traditionerna med Jul och Påsk firade på ett svenskt sätt samt Midsommar, så även om vi bodde i ett främande land så var vi i kontakt med våra rötter, och då hade jag i alla fall en chans att känna mig svensk snarare än bara engelsk, dock vet jag inte egentligen om det gjorde den intärna debatten lättare eller svårare att hantera.
Detta har naturligtvis påverkat hur jag utrycker migsjälv i skrift, som ni säkert har märkt. Jag har hållt igång med svenskan alla dessa år tack vare mina föräldrar, och detta är trots bara en månad av formell undervisning svenska språket. Till att börja med när vi flyttade till England var engelska det enda språket jag ville prata och det tog mig bara ett år att bli flytande, det var nog tänkbart att svenskan skulle dö ut helt och hållet, men det gjorde den inte. Nuförtiden tycker jag annorlunda och jag har som sagt använt svenska både inom ramen av mitt vanliga liv och inom arbetslivet. Dessutom så finns det nån vilja att utrycka mig i svenska trots det faktum att när jag skriver kan jag tänka på en miljon bättre sätt att skriva det på engelska och att det skulle ha tagit mig halva tiden att skriva texten på engelska också.
För min del har det nu mer relevance då svenska språket har blivit mer och mer blandat med engelska. Alla år utomlands samt mina svårigheter med att hålla igång svenskan över huvud taget betyder att jag försöker hålla svenska och engelska språken separata och generellt håller jag till denna filosofin till de andra språken jag lär mig. Jag undrar egentligen hur denna fenomen har utvecklats sig, men det är kanske bara jag som förstår hur svensk kultur funkar nuförtiden. En vän till mig sa att det var helt enkelt lättare att uttrycka sig på engelska och att det fans ett finare ordförråd. Och till viss del håller jag med, engelsmännen har ett fint sätt att uttala sig och jag har som sagt funnit att engelskan kommer lättare än svenskan, men om man är svensk uppväxt, borde man inte då ha ordförrådet att kunna uttrycka sig lika bra som man gör på engelska? Det jag är oroad för är nu när engelskan har blivit till stor del ett till modersmål i Sverige, är att svenska folket helt enkelt slutar försöka med svenska språket och allt deras kreativitet är istället skapat med engelska. Det tycker jag skulle vara oerhört trisst.
No comments:
Post a Comment