Så nu när man är tillbaks i Sverige har jag börjat med en av mina favorit sysselsättningar Friskis och Svettis. Jag var på spinningpass igår och i söndags, gym på Tisdag (dock dragen dit) och nu blir det skivspin ikväll. Mina muskler svider och stela samt jag kan inte säga att kondisen är på toppen precis men det är ju bara att köra på. Passet igår var roligt, men det känns verkligen som alla är otroligt vältränade och jag fick skruva ner motståndet på cykeln flera gånger under passet. Lite pinsamt att känna sig så utröttad när alla andra knappt är påverkade. Okej, nu ljuger jag, självklart de var påverkade men det kändes som om de kunde få lite mer från det hela än jag. Och detta är knappt en månad efter göteborgsvarvet, helt sjukt hur snabbt allting släpper sig!
Nåja, det blir nog bättre, speciellt eftersom jag är bland friska svenskarna snarare än skottar som försöker få mig att dricka whisky hela tiden (det låter som en stereotyp, men helt sant). I Skottland är de antingen super hälsosamma eller extremt lågt ner på andra sidan skalan. Det finns en anledning att skottarna uppfann friterade Mars bars (de heter nog Japp! här tror jag), och en av deras mest kända deckar skribenter Ian Rankin sa av sitt eget folk at de var 'prone to self destruction.' Kanske det är lite charmigt, men definitift inte speciellt bra om man vill hålla sig i form och leva länge.
En sak som jag tycker är lite unikt med svenska motionskulturen är musiken. När jag har varit på pass i England eller Skottland har musiken alltid använts som en distrahering snarare än i motionen i sig, medan i Sverige så använder ledarn takten i musiken för att få deltagarna att jobba hårdare. Problemet för min del är att jag föredrar svenska systemet men har blivit väldigt van vid det brittiska, eller snarare är det så att jag har blivit van vid att lyssna på min egen musik när jag tränar. Detta betyder att dansmusiken som de ofta använder för att få upp pulsen här brukar inte få mig att jobba hårdare. Men när tränaren spelade rock musik i passet igår fick det upp pulsen! Det kanske är bara jag som är speciellt musikberoende.
Hursomhelst är jag nu otroligt glad att jag har chansen igen att vara i denna miljön, och nu när vädret är så fint känns det inte så motigt att ge sig ut och springa heller. Sista gången jag var här nån längre tid var i julas och då var det ju massa snö och is så det var livsfarligt att ge sig ut i skogen. Får väll ge mig ut i Skatås eller Delsjön med alla andra hurtiga typer. Funderar på Stockholm halvmara i September och eventuellt en maraton. Ni är välkommna att komma med om nu vill!
For the English version click here
No comments:
Post a Comment